15/02/2023
När jag undervisade härom dagen kom vi in på förhållandet mellan ett strukturellt arbetssätt och ett mer intuitivt. Jag påpekade vikten av att ha en tydlig struktur i mitt manusarbete men sedan hela tiden vara beredd att lämna det för de viktiga intuitiva infall som kommer på vägen. Jag liknar de intuitiva med att med händerna börja forma en lerklump och successivt låta den växa fram. Men har man då en grundläggande struktur i botten så riskerar man inte att gå vilse under arbetet, utan har ett ”skelett” att återvända till
Citatet ovan av Sibelius hittade jag i Carl Göran Ekerwalds bok ”Om bildning” och känner igen min egen önskan om en mer rationell arbetsprocess. Men jag backar på samma sätt, även om mitt arbete ligger längre ifrån Sibelius konstnärliga så vill jag behålla möjligheten till intuition och lek.
Kommer då att tänka på min gode vän Rolf Künstlicher som forskat på lekens betydelse i den psykoanalytiska processen. Hittade då en artikel där han samtalar med teaterregissören Ada Berger.
”I mina egna produktioner har jag haft samma hållning. Jag har navigerat intuitivt. Berättat om det som trycker på inifrån, och låtit idéerna komma till mig. Jag har inte haft en agenda. Det blir ibland politiskt, ibland existentiellt. Jag har haft större tilltro till komik än allvar, eftersom jag upplever att den komiska delen av oss är mer intelligent, oväntad, lyckoskapande och kommunikativ – och mer allvarlig! Jag har en dragning till det skeva, det som inte går att beskriva i ord.”
Ada Berger i samspråk med Rolf Künstlicher om leken i den skapande processen
Hur mycket plats lämnar du för lek och intuition i ditt arbete?
