25/09/2026
Väljer att dela mitt privata inlägg: Fredagsmys.
Morgonbeslut att höja basaldosen insulin. Nu blir det kanske stabilare och inte de himla topparna och dalarna som den senaste veckan.
Av all vaken tid har diabetes typ 1 tagit över.
Regerar. Söndrar. Saboterar.
Jag försöker att inte prata sönder och trötta ut dem som bryr sig om mig. Det som rör sig i huvudet vill jag inte låta ta mer plats. Men så går proppen ur och allt väller ut.
Fan. Igen.
Så galet jobbig att vara med.
I morse väntade rehabgym. Klockan åtta. En timmes träning. Crosstrainern fick 15 minuter, sedan fick jag hulkande lägga mig på mattan med frossa när blodsockret sjönk. Riktigt lågt.
Där låg jag och tänkte att jag måste skaffa mig den där tatueringen.
”Typ 1 – jag behöver hjälp.”
Hur skriver man det estetiskt tilltalande?
Jag borde kunna det. Jag som är grafisk formgivare, tecknare och borde försörja mig som konstnär, enligt Försäkringskassan.
Men jag tänkte mest: jag kan ju inte ens köra bilen hem. En mil.
Jag ringer min älskade man, som får en kollega att köra honom till mig. Efter Dextrosol och en evighet på golvet – snarare 20 minuter – kravlar jag mig upp på knä.
Jag blir hemkörd.
Blodsockret på väg upp. Och så den där hungern. Så vansinnigt hungrig blir man av ett lågt blodsocker.
9.30 slukar jag min lunch: lax- och kikärtslåda med broccoli. En bit 90-procentig choklad med jordnötssmör till kaffet.
Och så skickas jag iväg.
Upp. Upp. Upp.
Högt blodsocker.
Minimalt med kolhydrater, men det hjälper inte. Jag vill vila, men diabetesen vill något annat. En enhet insulin.
Klockan är 11.40.
Jag borde göra något.
Nej.
Ännu en tom dag.
Diabetesen är en rebell i min kropp. Tyvärr bara en del av allt som samsas där. Allt som gått sönder. Funktioner som havererat.
Jag funderar återigen på hur man ska bemöta frågan:
”Hur är läget?”
Och imorgon ska jag till min utställning på , där mina tavlor hänger hela säsongen. Jag ska egentligen ha ett konstnärssamtal.
Jag vet inte om jag kan fokusera. Det är svårt att blicka över trädtopparna när man hela tiden måste titta ner på blodsockret.
Men imorgon är en ny dag.
5–4–3–2–1.
Upp igen.